Förintelse konferensen i
Teheran orsakade en storm i världens media. Man kan fråga sig vad som
var så speciellt med den? Det är ju förintelsekonferenser och
förintelseevenemang titt som tätt där det flockas presidenter och
premiärministrar i massor. Så varför ådrog sig Teheran-konferensen så
mycket uppmärksamhet att Vita Huset, Fru Merkel, Vatikanen och EU tog
sin dyrbara tid att fördöma en liten konferens långt bort i en avlägsen
huvudstad. Skillnaden är att alla andra sammankomster varit amen-sägare
till den officiella historieversionen given av judiska organisationer
precis som när den heliga skrift gavs till Moses på Berget Sinai. Den
officiella versionen går förvisso längre än den heliga skrift: du må
förneka Marias jungfrufödelse, Kristi återuppståndelse, du må smäda
profeten Muhammed, men ifall du har några tvivel att sex miljoner judar
avrättades av tyskar genom gaskammare i ett projekt att totalt utrota
dem så kan du hamna i fängelse i Tyskland, Österrike, Frankrike, Schweiz
och andra länder i den ”fria” världen. Teherankonferensen är den första
någonsin att kritiskt behandla de tragiska händelserna under Andra
Världskriget.
Man behöver inte vara ett
fan av Hitler för att samtycka till denna konferens. Än viktigare borde
vara för varje yttrandefrihetsälskande liberal att beklaga att även
viktiga historiker inte är fria att uttrycka sina synpunkter om
förintelsen. Germar Rudolf blev nyligen i hand-och fotfängsel förd till
en tysk domstol efter att ha blivit utlämnad från USA. Hans “brott”
består i att ha publicerat en bok där han bestrider den officiella
förintelse-dogmen. Sådana tabun tigger om att bli brutna. Jag skrev en
hel del 2001 om en förintelsekonferens som var planerad att äga rum i
Beirut men som inställdes då en oerhörd press utövades mot libaneserna
från USA.
Då som nu hoppades
revisionisterna att deras argument äntligen skulle bli hörda. Det hände
aldrig. Om konferensarrangörerna trodde att de kunde bryta tabut och nå
miljoner så misstog de sig. Fast att nyhetsmedier världen runt slungade
ut nyhetsartiklar om konferensen så var de nästan alla identiska med
lokala fördömanden och förutsägbara judiska reaktioner. Praktiskt taget
inga av konferensens alla föredrag och samtal nådde mediekonsumenterna.
Konferensdeltagarna stämplades som “rasistsika antisemiter” trots att
det var ett stort antal judar där bl a vördnadsvärda rabbiner i sina
svarta hattar och långa rockar som fått nog av sionisternas
privatiserande av Världskrigets tragedi.
Om något så bevisade
konferensen att förintelse-dogmat är den grundläggande trossatsen i det
världsomspännande hjärntvättnings-maskineri av massmedier beskriven av
Noam Chomsky som ”en fabrik av samförstånd som Stalin bara kunde drömma
om…vars diciplin och likriktning verkligen är imponerande”. Denna
media-kartell är fiende till fria folk överallt, och ligger i ett
obarmhärtigt krig mot Iran och alla andra självständigt sinnade
nationer.
Min vän och landsman
Grabriel Ash skrev nyligen i The Dissidents Voice:
“Förintelsen är det mest effektiva vapnet i händerna på dem som är fast
beslutna att fabricera en “civilisationernas kamp”. Lärdomen från
förintelsen är gott nog för att rättfärdiga NATOs bombningar av civila
mål i Jugoslavien, den folkmordslika ockupationen av Irak, Israels
massiva bombningar av Beirut, ett framtida kärnvapenkrig med Iran, etc.
Förintelsen är ideologin par exellence för Global apartheid. Förintelsen
fungerar som en besynnerlig och nyckfull gudom som förkastar en
jämförelse här, accepterar en lika giltig eller ogiltig där. Det är en
partisk gud som som alltid välsignar “oss” och förbannar “dem”, även
när den samtidigt kräver att bli dyrkad av hela mänskligheten och i hela
mänsklighetens namn.“
Ash förstår
att under dessa omständigheter är “förnekandet av förintelsen” grundat i
en önskan att störta denna avgud från tronen.
Iranierna hade altså goda skäl att
organisera konferensen. Förintelsen är faktiskt en väl integrerad del i
den rådande diskursen för att rättfärdiga (den rika och mäktiga)
minoritetens rättigheter över den (förtryckta) majoritetens behov. Men
dess framgång och integration visar att massmediemaskineriet är
välorganiserat och ligger i philosemitiska, mestadels judiska händer.
Ockupationen av Palestina av judarna är smärtsam, men inte mer smärtsam
än fångenskapen av det fria ordet om dessa angelägenheter.
Sionisterna kan svinga sitt
dödliga maskineri med samma lätthet som en Jedi svingar sitt svärd. De
liknar Ahmadinejad vid Hitler men förbjuder liknelser av Israel med
nazisterna, de svärtar ner Vladimir Putin som en KGB-torped men
undandrar sig att berätta att Israeliska domstolar fastställer att
likvideringar av palestinier är lagliga, de gjorde en fläck på Monika
Lewinskys klänning mer viktig en de floder av blod som George Bush
frammanat, de fick de respekterade amerikanska proffessorerna
Mearsheimer och Walt att framstå som skinheads och nu attackerar de
rovlystet James Baker för hans fredsplan. De kan banne mig göra vad de
vill, de är nästan omnipotenta.
Vår vän James Petras
publicerade nyligen en imponerande bok “Israels power in the USA”.
Men Israels makt är bara en reflektion av den reela judiska makten i
västvärlden, som är baserad på – inte israeliska stridsvagnar utan
judiska tankesmedjor, inte på israeliska kärnvapen utan judiska
nyhetsbyråer. Om inte denna judiska diskurs bryts, kommer västerlandet
fortsätta sända sina söner att följa pipblåsaren från Hammeln till
Bagdads gator eller Libanons kullar.
Iranierna kom till
slutsatsen att det inte finns en chans att komma till någon
överrenskommelse med denna världsvida judiska mediakartell. Det är
lönlöst med någon fredsuppgörelse. Man måste försvara sig och attackera
det djupast sakrala dogmat för deras kontroll. Om detta dogma skulle
kollapsa, skulle det judiska greppet brytas och den judiska staten
skulle kollapsa precis som Sovjetunionen sa president Ahmadinejad.
Denna jämförelse påkallar
ytterligare exeges: USSR var “en stat”, där alla olika levde som
jämlikar; den judiska staten är i grunden två stater, en rik stat av
judar som kontrollerar den fattiga staten av ursprungsbefolkningen. Dess
upplösning skulle skapa “en stat” i Palestina, trenden skulle altså vara
den motsatta än den som startade med Sovjetunionens upplösning. Sedan
kommer Iran och alla länder i mellanöstern bo säkert utan rädsla för
amerikanska eller israeliska kärnvapen.
Detta är skälet till att
Iran höll denna konferens. Ingen – och jag menar ingen, inkludernade de
brittiska, tyska, amerikanska, ryska ledarna – bryr sig egentligen om
offren för ett krig för länge sedan, judiska eller andra. De betalade
bara sin skatt till Förintelsen som nationer betalar skatt till sin
besegrare. Iran har vägrat betala denna skatt, när ska ni övriga länder
följa deras modiga exempel?
