Israel Shamir är en rysk-israelisk författare och journalist som förespråkar en demokratisk stat som lösning på Palestinafrågan. 2003 gav han ut den uppmärksammade essäsamlingen Blommor i Galiléen på Alhambra förlag. Den sionistiska tidskriften Expo kallade honom på sitt sedvanliga sätt för ”antisemit” eftersom han vågade avslöja obehagliga fakta.

Man försökte tysta ner honom, men det har, föga förvånande, misslyckats. I Frankrike gick den judiska lobbyn ett steg längre och genomdrev ett regelrätt förbud mot boken. Samma lobby alltså som låtsades stå upp till passionerat försvar för ”yttrandefriheten” i samband med Jyllands-Postens publicering av de nedriga, ociviliserade och meningslösa nidbilderna av profeten Muhammed.

Shamir är en oerhört produktiv journalist och man kan följa hans skriverier på hemsidan The Writings of Israel Shamir. Jag tycker mycket om hans essäer eftersom han äger en avancerad förmåga att fördjupa dagsaktuella politiska resonemang genom referenser till poesi och skönlitteratur. Det är sällan man stöter på journalister med genuin humanistisk bildning nu för tiden. Shamir är en sådan. Och han är också krönikör på min nya sajt: www.mohamedomar.org.

Se Shamir gratulera dr Ahamdinejad till valsegern på video.

MO: Vad är en jude? Är det en etnisk, kulturell eller religiös kategori?

IS: Det är svårt att säga, innebörden i begreppet ”jude” har skiftat genom tiderna. Det har varit en religiös kategori, men också en etnisk. Det finns ingen absolut definition giltig i alla tider.

MO: Vilka är palestinierna? I Blommor i Galiléen skriver du att palestinierna härstammar från Jesus och hans lärjungar. De skrev Bibelns böcker. Du nämner också att jungfru Maria var palestinska.

IS: Ja, det är sannolikt. Men jag menar inte att palestinierna har rätt eftersom de är ättlingar till Jesus och jungfru Maria. Jag tror att det finns en kontinuitet mellan forntidens folk i området och dagens palestinier. Det var många judar som konverterade till islam. Det är sant. Jag vill påminna om sådana historiska fakta för att minska fientligheten. Men det är egentligen inte viktigt. Jag stöder inte palestinierna för att de är ättlingar till Bibelns författare, jag stöder dem för att de har blivit fördrivna och ockuperade.

MO: Är du jude?

IS: Nej, jag är ex-jude. Jag har lämnat judendomen. Jag är kristen nu. Man kan inte vara jude och kristen på samma gång. Mina förfäder var observanta judar, flera var rabbiner.

MO: På vilket sätt skiljer sig judendomen från islam och kristendom?

IS: Judendomen har vissa likheter med islam. Egentligen, rent teologiskt, borde det inte vara särskilt svårt för en jude att konvertera till islam. Det är svårare för en jude att bli kristen. Man ska veta att det finns ett stort hat mot Jesus i judendomen. För judar är Jesus en fiende. En unik sak som judarna har är läran om ”det utvalda folket”.

MO: Varför lämnade du judendomen?

IS: Jag tog emot Kristus. Jag tror att Kristus hade rätt.

MO: Vad tycker du om uttryck som “den judisk-kristna traditionen”, “judisk-kristen etik” och så vidare?

IS: Jag tycker det är löjliga uttryck. Judendomen är ju ett förnekande, en negation av kristendomen. Judisk och kristen etik är varandras motsatser. Men kristendomen innehåller judiska attityder och genom historien har man pendlat mellan att betona det judiska och att betona det hellenistiska.

MO: Är rasismen en integral del av judendomen? Är det möjligt att vara troende jude utan att vara rasist?

IS: Jag tror inte att “rasist” betyder så värst mycket. ”Rasism” är ett påhittat fenomen. Det finns inte någon rasism i den verkliga världen, jag har aldrig stött på någon. Misstänksamhet mot främlingar är normalt. Man vet inte vad man har att vänta av en okänd person. I varje civilisation finner du sådan misstänksamhet. Det är inte alls konstigt.

MO: Om man är antijudisk, det vill säga ogillar judendomen, är man då per automatik antisemitisk?

IS: ”Antisemitism” är också ett uppfunnet begrepp utan reell mening. Jag tror inte att antisemitism existerar överhuvudtaget. I den judiska religionen finns trossatsen att judar och icke-judar måste hata varandra, det är därifrån den så kallade ”antisemitismen” kommer. Det är en judisk trosuppfattning. Jag har träffat många så kallade ”antisemiter” och funnit att inte en enda av dem hatar judar. Jag håller med Joseph Sobran som sade att en antisemit inte är någon som hatar judar, utan någon som hatas av judar.

De flesta människor bryr sig inte ens om judar, än mindre hatar dem. Men, som sagt, detta att icke-judar hyser hat mot judar är en judisk trosuppfattning och har ingenting med verkligheten att göra.

MO: Vad har du att säga till en jude som har lämnat både judendomen och sionismen men fortfarande kallar sig jude av sentimentala skäl?

IS: Om han vill kalla sig för jude är en mindre fråga. För mig är Gud det viktigaste av allt. Om en person har lämnat judendomen bör han söka Gud på annat sätt. Han bör bli kristen eller muslim eller något annat. Det är inte nyttigt att leva utan Gud.

MO: Är sionismen ett uttryck för judendomen?

IS: Ja, men inte det enda. Låt oss säga så här, sionismen börjar som ett uppror mot klassisk judendom. Enligt klassisk judendom skulle man vänta tills Gud ger judarna det förlovade landet, men enligt sionisterna så behöver man inte vänta, man kan själv gå och ta landet i besittning. Och den tanken är ett uppror mot Gud. Senare kom rabbiner som omtolkade judendomen och gav den sionistiska idén religiös legitimitet.

MO: Hur är det med de antisionistiska ortodoxa judarna i Naturei Karta?

IS: Naturei Karta är inte de enda ortodoxa judarna som är emot sionismen. Det finns ganska många och de anser att judarna ska leva i diasporan tills Gud beslutar annorlunda. Sionismen är kättersk enligt dem.

MO: Är det rätt att säga att ”judarna ockuperar Palestina” eller ska vi säga ”sionister”?

IS: Jag tycker det är helt i sin ordning att säga ”judar”. Allt annat är bara onödiga hårklyverier. Vi säger ju att ”fransmännen koloniserade Algeriet”, inte ”de franska kolonialisterna” och lägger till ”… men inte alla fransmän”. I Palestina säger vi alltid ”judar” i sådana sammanhang.

MO: Firar du gudstjänst i palestinska kyrkor när du är i Palestina?

IS: Ja, i min hemstad Jaffa finns en palestinsk kyrka som jag går till. Den ligger bara två hundra meter från min bostad. Min ärkebiskop är mycket vänligt inställd till Hamas.

MO: I din bok Blommor i Galiléen berättar du om hur belägringen av Födelsekyrkan skildrades av den amerikanska tevekanalen CNN. Flyktingarna kallades för ”terrorister” och munkarna och prästerna kallades ”gisslan”. Anser du att judarna kontrollerar västerländsk media?

IS: Ordet ”kontrollerar” är lite för starkt. Men judarna har definitivt ett enormt inflytande över medierna. Utan tvekan. Judarna äger flera av tevekanalerna och tidningarna. Men även de som inte ägs av judar anpassar sig till ett konsus som till stor del är skapat av judar.

MO: Tror du att Israel kommer att kollapsa snart? Finns det andra sätt att göra motstånd än den väpnade kampen?

IS: Jag tror att Israel kommer att gå samma väg som Sydafrika. Staten kommer att disintegreras på fredlig väg hoppas jag. Men vad som kommer att hända kan man aldrig veta med säkerhet. Gud vet bäst!

MO: I juni var det val i Iran. Jag vet att du stödde Ahmadinejad och efter valet skrev du ett brev för att gratulera honom till segern. Varför?

IS: Jag tycker att han är en väldigt spännande person. Han är en slags enfant terrible i världspolitiken. Han har modet att säga vad han tycker. I en artikel jämförde jag honom med Gérard de Nerval, den franske poeten som hade en hummer som husdjur. Han väckte stor förvåning när han var ute och promenerade med sin hummer. Och det är vad Ahamdinejad gör, han väcker upp folk ur sina invanda föreställningar. Jag gillar hans attityd.

MO: För två veckor sedan skrev jag en artikel där jag avslöjade Expo, en tidskrift som påstår sig bekämpa rasism men som finansieras av judiska chauvinister. De har också smutskastat dig. Vad tycker du om Expo?

IS: Det var mycket bra gjort av dig. Expo består av riktigt vidriga typer. Jag tror inte att ”rasism” existerar. Folk talar om det av politiska anledningar. ”Rasist” är bara ett skällsord utan verklig mening. Tyvärr är det många som samarbetar med Expo. De är mycket fruktade.

MO: Vad tycker du om revisionisterna?

IS: Förintelsen är ett sätt att säga att judarna är speciella. De är inte som andra människor. Judiskt liv är speciellt, judisk död är speciell. Förintelsen reflekterar den judiska mentaliteten, en judeocentrisk världsbild. Miljoner icke-judar dog, men vem bryr sig? De enda offren som spelar någon roll är judarna.

MO: Bör det vara tillåtet att kritisera den sionistiska versionen av Förintelsen?

IS: Mer än så, jag tycker det är en plikt att göra det. Jag tycker att det är varje muslims och kristens plikt att förneka Förintelsen, att förkasta denna trosföreställning, precis som Abraham och Moses förkastade avgudarna. Varje person som bekänner sig till Gud borde förneka Förintelsen. Jag tycker det är mycket allvarligare att människor förnekar Gud, eller hur?

MO: Idag har till och med påven gått ut och krävt att man ska tro på Förintelsen.

IS: Det är fruktansvärt. Det finns bara en Gud, Förintelsen är en avgud. Jag vägrar att dyrka Förintelsen.

Stockholms moské, Medborgarplatsen, den 10 augusti 2009

 

Foto: Farhad Abdi